Drar mig till minnes en dag i december:

När jag vred om startnyckeln till bilen i morse efter att ha checkat in hundarna på pensionat (de gav mig samma förebrående blick som när man lämnade barnen på dagis) hade kvicksilvret parkerat sig på minus femton grader.

Livet kändes onekligen lättare att leva när jag klev av planet i Lissabon och taxichauffören upplyste mig om att det var tjugo grader varmt. Hängde upp skjortorna på galgar i hotellrummet och tog mig snabbt dit jag dagdrömt i minst en vecka om att få slå mig ned – restaurang Bonjardim. Och vad jag skulle beställa var även det förutbestämt: grillade jätteräkor, sallad, bröd, ost och vitt vin. Tuffa grabbar sitter inte och lipar vid matbordet, men jag hade något blött i ögat när maten kom in …

Det är något med Lissabon som alltid får mig att känna mig väl till mods. Och närmare fyrtio år har passerat sedan jag var här första gången. Många resor har det blivit … Dofterna, begåvade gatumusikanter, enkla ställen där man glider in för en bit mat, diskuterar och kikar på tevesänd fotboll samtidigt som man äter, alla dessa människor som strålar samman på gator och torg för att umgås och prata med vänner.

Femton minusgrader eller tjugo plusgrader? I dag var valet enkelt!

Det är något med Lissabon som alltid får mig att känna mig väl till mods.